Jag tror att meningen med att våra liv här på jorden är att minnas vem eller vad vi är.
Det var det jag sökte efter redan som liten. I små stunder av stillhet kände jag att det måste finnas någonting mer, någonting jag skulle söka efter. Idag, mer än femtio år senare, har jag hittat en väg eller ett sätt att närma mig något som känns sant för mig och som jag förundras över varje dag.
Tidigare sökte jag i det yttre eller jag visste inte ens att jag sökte efter något. Men det visade sig att det gjorde jag. I mitt vardagliga liv, det personliga livet, det som har ett ego, det som tror att det är separerat, att det är en kropp, gör den som jag identifierar mig med ständigt val grundade på rädsla eller kärlek.
Om jag identifierar mig själv med egot, med kroppen, med det som är separerat från kärleken, har jag glömt mitt sanna jag. Då projicerar jag ut det jag tror att jag är och ser rädsla i otaliga former utanför mig, i det yttre, i den här världen som vi alla tycks se och tro på.
Men när jag istället gör val som grundar sig på kärlek så känner jag i mitt hjärta att jag är kärlek, ljus, glädje och frid. Det är då som jag ser kärleken återspegla sig i det yttre. Allting är helt, allt levande är heligt och jag är omfamnad av kärlek tillsammans med alla andra. Vi är ett.
Sök inte i det yttre för det är illusion, osant, en dröm. Vänd dig inåt istället för inom dig är sanningen, verkligheten, himlen. Minns vet eller vad du är. Din kropp finns i tiden men din ande är evig. Det är därför som du i sanning inte kan dö. Din kropp är ett redskap, ett verktyg för dig från det att du går in i tiden tills att du går ut ur tiden.
Nu sker skiftet från människans sökande i det yttre till vårt sökande i det inre och inre eller andligt upptäckande vänder sig nu utåt.
Läs mer i boken ”En kurs i kärlek”. Du är välkommen att vara med och läsa tillsammans med fler om du vill. Kontakta Carina Hansson, carina.b.hansson@gmail.com
I kärlek, Carina